Idag känner jag mig på lite bättre humör. Hatar att tvingas gråta! Jag menar verkligen tvingas!! Det är skit jobbigt när man kämpar för att stänga in smärtan och det ändå  kommer ut. Alla känslor man tvingar tillbaka in i kroppen måste tillslut ut. Jag kan gå en hel vecka och verkligen må dåligt innombords och så fort det blir för mycket är det svårare att hålla det inne. När jag är på danslektioner har jag med så mycket känslor i dansen och i musiken att jag knappt kan få tårarna att sluta rinna. Det är fruktansvärt!! jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vart jag ska kunna gråta ut. Det känns som om jag prövas hela tiden. Varför ska just jag behöva ha så mycket?
 
Vad har jag gjort för fel?